söndag 9 december 2007

Torres del Pain(e)

Efter El Calafate akte jag in i Chile till staden Puerto Natales. Stadens attraktionsvarde ar framforallt narheten till nationalparken Torres del Paine, som drar otroligt mycket folk. Jag prutade priset pa hyrgrejor; talt, kok, sovsaker, av en herre i skinnjacka och solglasogon som anvande uttrycket; "Let's do business". Jag ar fortfarande inte helt saker pa vem som gick vinnande ur den affaren.

I parken kan man i huvudsak valja pa ta vandringar; W:et, cirka fyra dagar, eller the Circuit, som inkluderar W:et och tar nagra ytterligare dagar. Den senare rundan var avstangd nu sa det gjorde valet enkelt, W:et alltsa. Jag gick mestadels med en estnisk kille, Tarmu, som jobbar som systemingenjor pa Ericsson i Kista och pratar svenska. Han ar ungefar tio ganger mer valtranad an jag. Efter att ha gatt pa ganska bra forsta dagen insag vi att vi nog skulle kunna pressa ner vandringen till tre dagar. Om man valjer campingplatser klokt kan man lamna packningen dar och ga med dagspackning vissa strackor. Min vandringskompis tyckte; "Men om vi inte har packning da, kan vi ju springa de sista kilometrarna uppfor berget pa kvallen!" (eh, nej). Kanske lite som min gode van Robert skulle ha resonerat. ; )

Vi lyckades faktiskt gora vandringen pa tre dagara! Fast att saga att det gjordes med genomgaende latta steg och ett glatt humor ar en sanning med modifikation. Parken ar valdigt bra ordnad men det ar en del ganska branta stigningar, bland annat inleds forsta dagen med en stigning pa knappa 600 m pa knappa tva timmar, och svara stigar. Och sju mil i berg pa tre dagar kanns efterat. Att ga uppfor trappor (eller annu varre, nedfor trappor), var inget alternativ kvallen nar jag kom tillbaka fran parken. Men nu har jag snart aterfatt full rorligthet i kroppen och om nagra dagar kommer jag val bara att minnas allt det roliga och vilja gora det igen. Och jag maste saga att jag ar lite imponerad over att jag klarade det.

En av de saker som jag gillar bast med vandringar ar att man traffar sa otroligt mycket trevligt folk ute i sparet. Mina favoriter den har gangen var nog de amerikanska klattrarna som sprang fram och tillbaka i sparet for att bara upp sin klatterutrustning till campingen narmast berget. De underholl bland annat de andra vandrarna genom sjunga med i latar fran sin Ipod.

Har ar nagra bilder fran parken:

Nu har jag flyttat mig upp, ungefar halvvags till Santiago. Till skillnad fran alla andra skippade jag varldens sydligaste stad, Ushuaia. Far se om jag angrar mig senare. Befinner mig nu i en liten stad som heter Puerto Varas i det sa kallade Lake District. Det visade sig att vandrarhemmet ar halvsvenskagt. En svensk kvinna fran Torsas traffade en chilensk kille i Tyskland och det slutade med ett vandrarhem har. Det ar julpyntat och jattemysigt. Min forsta reaktion var att har skulle det nog vara ganska trevligt att fira jul. Men det passar ju inte riktigt med planeringen. En annan konstig sak att naturen nastan ser ut som i Sverige. Jag har dock dragit pa mig en forkylning och det regnar sa jag vantar nog lite med utomhusaktiviteterna. Dock har hoppet ater vackts om att hitta blabar. I tre dagar letade jag blabar i Torres del Paine. Utan framgang. Men nu har jag sett granar, det badar gatt!

Apropa annorlunda boenden, i Puerto Natales bodde jag hemma hos denna lilla dam. Hon springer fram i huset och pratar lika fort. Det innebar att jag inte alltid forstod vad hon fragade, men det gjorde inte sa mycket, i sadana fall svarade hon sjalv pa fragan.

Inga kommentarer: