lördag 15 december 2007

Som hemma fast valdigt langt bort

Nu har jag spenderat en vecka i det sa kallade Lake District som stracker sig over bade Chlie och Argentina. Ar lite osaker pa om det raknas till Patagonien, hm, tror att det gor det. Efter nagra lugna dagar i Puerto Varas i Chile akte jag hem till Argentina. Ja, Argentina kanns faktiskt nastan som hemma nu. Det marks att det rader viss rivalitet mellan Argentina och Chile och aven resenarer brukar halla ett av dem som sitt favoritland. Vilket beror uteslutande pa var man borjade sin resa. Borjade man i Chile foredrar man den chilenska maten, naturen, dialekten, vinet och det chilenska folket. Men jag borjade alltsa i Argentina.

Hamnade i den storsta staden i the Lake District, Bariloche som ligger nara nationalparken Parque Nacional Nahuel Huapi. Det ser ut som hemma i Hoga Kusten fast med coolare berg.Har ocksa hort folk likna det vid Alperna eller Nya Zeeland. Det ar i vilket fall otroooligt fint. Har ar nagra bilder fran vandring i staden och i parken:
Staden ar trevlig men verkligen ett dragplaster for turister. For att komma ifran turiststadskanslan begav jag mig till en mindre stad, El Bolsón, ett par timmar bort. Verkligt harlig stad:
En dag hyrde jag en mountainbike for att gora en stillsam cykeltur bland bergen. Till en borjan gick det som planerat; fina vyer och bra stigar att cykla pa:

Sen hittade jag en mountainbikekille fran orten, Nauvel, i skogen som undrade om jag inte ville hanga med pa hans cykelur. Ja, varfor inte. Nauvel tyckte att det var lagom att EFTER cykelturen beratta att han precis varit sjukskriven i fyra manader pa grund av en mountainbikeolycka. Ja, ni kan ju tanka er vilken form cykelturen tog sig nu. Man kan val saga att min lardom fran dagen att det gar att cykla precis overallt och att nagra nara-doden-upplevelser om dagen ar en naturlig del av sporten. Men det var ganska roligt anda och jag vill nog gora det igen.

For fortsatta pa samma spar testade jag nasta dag skarmflygning, paragliding pa engelska. Det var mycket billigt - vilket i och for sig kan vara bade bra och daligt i dessa sammanhang. Det gar till pa sa satt att man hoppar, tillsammans med en instruktor, fran ett berg och seglar sedan runt i luften i cirka 20 minuter. Det var perfekt vader och haftig utsikt. Riktigt roligt! Jag fick prova att styra, det ar inte sa svart, finns hoger och vanster att valja pa. Jag fick dock inte forsoka att landa oss.
Utsikt over staden innan vi hoppade.

En kille som hoppade precis innan oss.

Jag tar flygfoton.

Instruktoren. Han har gjort 5400 hopp.

En sak till om El Bolsón, argentinarna ar sjukt duktiga pa det har med glass och i El Bolsón finns kanske den basta glassen jag har provat i hela mitt liv. Dock ar det inte en bra idé att ata glassen pa graset i parken eftersom det da kommer ett glatt gang av stadens hundar som tycker att man ar det mest intressanta i parken. De har inte riktigt lart sig det har med mitt och ditt.

Darefter var det dags for resans langsta bussresa hittills; Bariloche-Mendoza, 16 timmar. (Jag ska sluta klaga over 5 timmar pa Y-bussen hemma.) Nar jag med slapande steg narmade mig bussen kandes det skont att se att vi i alla fall skulle fardas 2/3 dygn i en svensk kvalitetsbuss:
Bra buss.

Men resan var faktiskt inte sa hemsk som jag befarade! Det ar filmvisning och mat titt som tatt, dock enligt argentiskt schema; middag kl. 23 och tio minuter senare sovadags. Vi hade "turen" att fa den overenergiske bussvarden Carlos som aven korde bingo (grundlaggande spanskakunskaper ar aldrig sa anvandbart som nar det ar dags for bussbingo) och alltid hade ett daligt skamt pa lager. Ja, det var lite sallskapsresan over det hela. Jag forsokte infora lite svenskt miljotank genom att foresla att vi istallet for att fa en ny mugg vid varje maltid skulle anvanda samma mugg. Carlos forstod inte riktigt vitsen med detta.

Carlos in action med bingonummerpasen. Hans arbetspass varar alltsa i 16 timmar. Imorse vacktes jag pa bussen av att han studsade fram rackte mig en temugg: "Na, men ar du trott?!". Jag misstanker att Carlos aldrig sover.

Nu ar jag i Mendoza som ligger i jamnhojd med Santiago fast pa den argentiska sidan. Nasta gang blir det forhoppningsvis ett inlagg ifran Chile!

2 kommentarer:

Hanna sa...

Hej Anna-Maria!

Det är riktigt roligt att läsa om dina äventyr. Du verkar inte ha det så tråkigt, låter det som. Fina bilder från Bariloche har du också lyckats ta. Hann du med en fotokurs samtidigt som du pluggade spanska kanske?

Önskar dig en god jul!
Kram Hanna

Anna-Maria sa...

Hej! Oj, tacktack! Nej, har inte fotokursat. Jag kor mer pa tanket; "Ju fler bilder man tar, desto storre ar chansen att nagon blir bra!" ; )

Riktigt God jul till dig ocksa! Kram!